I måndags var vi på tillväxtkontroll till läkare på spec mvc. Är så glad över att vi haft möjlighet att få ha samma läkare från det att vi påbörjade utredning pga barnlöshet och vid alla kontroller efter ivf, fram tills nu när vi snart ska bli föräldrar..hon är verkligen toppen och vi känner båda ett stort förtroende för henne...en riktig ängel! Som har stöttat oss och lyssnat när det känns tungt, och samtidigt pushat oss och spridit hopp och lockat fram skratt...
Bebisen växer som den ska och hon uppskattade vikten till omkring 1700 gram, går idag in i vecka 33 och vikten beräknas nu öka med ett par kilo till innan BF. Det viktigaste som läkaren sa vid besöket som fastnade var att bebisen verkar må såå bra i magen, andetagen är jämna och fina och hjärtat tickar på precis som det ska. Oron finns såklart kvar att något ska bli fel eller hända men minskar tillfälligt när jag får försäkran om att bebben mår bra.
Igår kväll var vi på blivande föräldrakurs...temat var amning och första tiden hemma. Var en bra föreläsning, fick med oss några råd och tips som vi säkerligen kommer ha nytta....amning verkar inte vara helt lätt och det var skönt att få höra förslag på vad man kan göra om det inte fungerar och att oavsett amning så är "man världens bästa mamma"...misstänker att det är ångestväckande att märka att barnet inte suger som det ska eller att mjölken inte rinner till som förväntat...men men, en sak i taget, ingen idé att oroa sig när vi fortfarande inte har träffat vår bebbe, nu lever jag en dag i taget.....rädslan och oron för allt som kan gå fel innan vi kommit till amning gnager stundvis inom mig samtidigt som jag försöker se att allt på vägen dit såklart kommer gå bra....
Träffade ett jättegulligt par på kursen...de har beräkand bf ett par veckor efter oss. Roligt att knyta nya kontakter som förhoppningsvis kan utvecklas under mammaledigheten...vi ska i allafall göra ett besök på förlossningen ihop har vi planerat....
Mina tankar går den här veckan till en annan ivf:are som ska göra första ultraljudet om någon dag....jag hoppas så att de får se ett hjärta slå och att det i hennes mage spirar och växer ett litet pyre...KRAM!!!
Helt galet vad tiden går! Nyss var det i början av graviditeten och snart är bebben färdigbakad därinne, det är ju så häftigt att få vara med om att vara gravid! Tror nog det blir lite extra när man kämpat och längtat. Massa kramar!
SvaraRadera