dags för batteribyte...

Ena stunden fylld av energi...men så plötsligt..helst slut på krafter....nu verkar mina duracelli batterier inte räcka så länge trots "omladdningsförsök". 12 dagar kvar att arbeta innan jag går på semester inför BF omkring 30 juni...det känns som 12 månader till...vill få sova tills jag vaknar, vila och bara få ta dagen som den kommer....hade aldrig kunnat föreställa mig att jag som för det mesta är en glad och positiv person med fyllda energireserver skulle känna mig som jag gör nu....men jag är tacksam över att få ha känt mig så pass piggelin som jag gjort hitintills under graviditeten, så det är inte så att jag vill låta som en gnällspik...men antar att jag tenderar att göra det ändå (bjuder på det!)...men men nu är det helg och imorgon ska jag försöka ta dagen som den kommer och njuta av ledigheten....

Börjat tänka lite mer på förlossningen...vad vill jag ha för smärtlindring? Hur kommer jag hantera smärtan? Hur kommer min älskade man att reagera och hantera situationen....det känns både spännande och skrämmande på samma gång...känner mig väl egentligen inte orolig inför smärtan, att det kommer göra ont känns okej. Men hur jag kommer hantera smärtan är ju en annan fråga...tänk om jag skriker rakt ut så de får "utrymma" sjukhuset...eller flippar ur efter att ha tagit för mycket lustgas...eller kommer alltihop gå så fort så jag inte hinner reagera alls....det får bli som det blir det kommer det ju bli i vilket fall...det viktigaste är ju trots allt att allt gå bra och att bebisen och jag mår bra när allt är klart....