Som solens strålar....

Tänk vad dagarna går snabbt...kom idag på att igår gick jag in i vecka 31....bara nio veckor kvar...gulp! Det går snabbt...och vi har inte ens gjort ett besök på förlossningen....men men hinns det med så hinns det med...vad jag vet har inget barn blivit kvar i magen oavsett besök på förlossningen eller inte...så det är lika bra att ta det hela med ro....det viktigaste nu är att allt får fortsätta gå bra...sen om vi har hunnit köpa bilbarnstol eller inte den dagen som vårt lilla mirakel väljer att komma ut känna oviktigt...i värsta fall kan ju sambon ordna sådant medans jag ligger och myser på BB....min enda önskan nu är bara att bebisen mår primaliv i magen :)

Så många ggr jag har funderat hur det skulle kännas att gå igenom en hel graviditet...vad jag skulle ha för känslor inför förlossningen osv...och nu när jag väl är där så vet jag numer att jag inte har så mycket tankar inför förlossningen, är mest nyfiken på bebisen och vill så gärna få träffa han/hon snart...sen om och att det kommer göra ont att föda barn det känns okej, det finns ju smärtlindring och det bästa med smärta är att när det gör som ondast....då kan det inte bli värre...då vänder det snart och gör mindre ont...hoppas såklart slippa en långdragen förlossning...men förväntar mig inget "plopp" så var det klart heller....men ett lugn har lagt sig omkring mig...jag hoppas det får fortsätta kännas så....skön känsla.