För två dagar sedan kände jag mig lika stark som pippi långstrump, idag är det inte direkt det första som känns som en bra beskrivning av mig....är super trött, sovit dåligt de sista nätterna, vaknat varannan timme av bebisens sparkar och igår vaknade jag vid 4 tiden och kunde sen inte somna om mer...pinade mig kvar till e kl 6 innan jag klev upp...tog då en promenad med vovvarna och vad händer...jo tjejerna lyckas rycka till när vi möter en annan vovve så jag tappar jag taget om ena vovvens koppel...och det blir såklart cirkus..KLOCKAN SEX PÅ MORGONEN...Jisses! Efter att ha samlat ihop koppel och hundar och tagit emot skäll av den andra hundägaren samt bett om ursäkt 20 ggr...traskar vi vidare..efter den cirkusen började magen molvärka..gulp! Sammandragningar som dyker upp men inte regelbundet...kan det vara musklerna i magen som fick sig en sträckning, förhoppningsvis...oron sprider sig och tankarna börjar mala, varför gav jag mig iväg ensam, verkar inte som att jag själv förstår att vara gravid i vecka 31 och två glada alerta busiga 40 kilos vovvar inte riktigt är den bästa kombinationen...men men gårdagen var en pina...fokuset låg på kroppen hela dagen, varje liten sammandragning analyserades noga...min räddningsplanka blev en bekant som är bvc läkare...frågade henne om jag behövde oroa mig...hon kände på magen och konstaterade att det jag kände av är magmusklerna som är utsträckta vilket oavett vovve promenad skulle inom några dagar börja märkas i form av ömhet osv...så jaha då var det ingen idé att oroa sig mer då...kvar finns bara känslan av dumhet...vi har ju inte direkt beställt den här graviditeten på postorder utan det har ju tagit sin tid och med hjälp av ivf så står vi nu här och snart ska bli föräldrar och så tänker jag inte mer....korkboll!!! Ska nu i allafall försöka vila och ta det lugnt så både kropp och själ orkar sista sträckan nu :)
Oj vad det blev långt...jaja, läs den som orkar :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar