Torsdag kväll gick jag och la mig vid midnatt...läste lite innan jag släkte lampan och kurade ihop mig inför natten...då "small" det till i magen lät som ett gummiband som gick av...sen började vattnet att rinna, klockan hade då hunnit bli 0.15 på fredagsdygnet...Per vaknade av den lilla smällen och vi förstod ganska snabbt att nu är det förlossning på G....så dagens aktiviteter med långpromenad och cykling hade alltså fungerat...vi ringde då in till förlossningen och medd att vattnet gått precis. Per gick in i duschen medans jag ringde....med vattnet sipprande runt benen fick jag besked av barnmorskan inne på förlossningen att gå och lägga mig igen och invänta att värkarbetet skulle starta kunde ta upp till ett dygn berättade hon. När vi lagt på så kom det en värk, så kraftig att benen vek sig hade inte Per kommit ut ur duschen precis så hade jag landat i fostervatten...samtidigt ringde då barnmorskan från förlossningen tillbaka och medd att vi skulle ringa dem i vilket fall på morgonen för att planera dagen och hur natten fungerat....vi medd dem då att jag haft en kraftig värk och vi fick besked att börja klocka dem...när vi lagt på kom nästa värk...Per tittade då på mig och säger "jisses det är ju bara 3 minuter" emellan...jag la mig på sängen och värkarna fortsatte att komma med 3 minuter emellan...fostervattnet började nu att bli blodigt och Per ringde tillbaka till förlossningen för att medd att han ville åka in. De tyckte också det så efter viss övertalning och med assistans eftersom värkarna var så täta så fick Per ut mig i bilen...jag ville vila och ta det lugnt "det var ju bara början än" lång tid kvar tänkte jag ingen idé att åka in för tidigt..men efter att han envist tjatat så försökte jag mellan en värk att ta mig ut. På vägen in i bilen ökade kraften i värkarna och det var nu 2 minuter mellan dem....Väl framme vid entrén till förlossningen hade jag i stort sett inget mellanrum utan nu började de komma mycket tätt, jag började må illa och ville "gå på toa"....visste inte då att krystvärkarna börjat....personal mötte upp oss och såg till att vi kom in på ett förlossningsrum...jag fick prova lustgasmasken men utan att få tid att förstå mig på den och med ett i stort sett obefintligt mellanrum mellan värkarna som nu gav allt mer tryck neråt så beslutades att den inte skulle användas alls och inget annat hanns med heller...barnmorskan kollade och medd att jag vart helt öppen och att jag fick trycka på de satte en skalpelektrod som kollade Rasmus hjärtljud...
oups! nu lär jag amma fortsättning följer senare... numer är det vår älskade unge som bestämmer när det finns tid till annat än honom...
Ska bli kul att följa eran vardag, nu när skrutten kommit hem. Nej jag måste sluta kalla Rasmus för massa smeknamn, men det blir lätt så när man är så liten å go !! Kommmer kanske förbi en sväng i dag å klämmer lite på honom och du får nog en kram du med Mamman :)
SvaraRaderaLängtar efter er ,KRAMISAR från oss